Trots att kidnappningen av Fabian Bengtsson är så omskriven har mycket varit höljt i dunkel.  I Schackspelaren berättar  Andreas och Anna historien om hur svensk polis trots obegränsade resurser och hjälp av en av världens främsta kidnappningsexperter från Scotland Yard länge famlade i mörkret. Om hur Fabian spelade Trivial Pursuit och drack whisky med en av gärningsmännen som med tiden tyckte så bra om sitt offer att han ångrade sig. Om den före detta polischefen som bedrev privatspaningar på uppdrag av familjen Bengtsson. Om hur en falsk kidnappare i Österrike försökte lura till sig lösensumman. Och om förhörsledaren som var tvungen att vinna i schack för att få svar på sina frågor och då äntligen uppdagade hela sanningen.

Andreas Utterström är frilansjournalist och började sin karriär på Nerikes Allehandas redaktion i Nora. I dag arbetar Andreas regelbundet för DN, Café, Expressen med flera. Han syns också regelbundet i ”Gomorron Sverige” i SVT.

Anna Wetterqvist, som tyvärr inte har möjlighet att komma till Bokmässan, är jurist och journalist och har jobbat på bland annat Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och Efterlyst. Hon har även varit med och skrivit boken Gärningsmannen är en kvinna.

Foto: David Magnusson

Mannen som slutade ljuga är resultatet av ett grävjobb som Dan Josefsson inledde efter journalisten Hannes Råstams bortgång i januari 2012. Med hjälp av wallraffande och en omfattande research avslöjar han den häpnadsväckande historien om kvinnan som skapade den falska seriemördaren Thomas Quick – och om gruppen som följde henne.

Dan Josefsson är sedan 20 år tillbaka verksam som journalist, dokumentärproducent och författare. Efter att han fick sitt första barn år 2006 skrev han den bästsäljande psykologiboken Hemligheten – Från ögonkast till varaktig relation (2008) tillsammans med psykologen Egil Linge, och den boken spelar en oväntad roll i Mannen som slutade ljuga. För sin undersökande journalistik har Josefsson fått flera priser, bland annat Guldspaden och Ikarospriset. Han är den enda person någonsin som tilldelats Bonniers Stora Journalistpris och avböjt att ta emot det.

27-årige Siarhei började jobba på frilansbasis redan 2005. Idag är han ett etablerat namn inom den vitryska fotojournalistiken. 2008 kom han trea i extremfototävlingen Red Bull Imagio, och 2011 utsågs han till årets fotograf av institutionen för journalistik vid Belarusian State University.

Siarhei har sedan 2011 arbetat som fotograf på den vitryska dagstidningen Nasha Niva, och parallellt med detta har han ständig egna fotoprojekt på gång.

- Jag har varit med och skrivit nu i snart sjuttio år, vilket är rätt lång tid, framhåller Myrdal. Jag har sagt två saker. Det första, man skall inte spotta på sig själv eller sitt yngre jag i ansiktet. Det andra är att jag naturligtvis förändrats i mångt och mycket, men samtidigt har jag i vissa grundfrågor blivit än mer övertygad om att historien är lång och hänger samman. Faran nu är att den ständigt hackas upp. Detta skall vi tala om. Man måste kunna se skeenden.

- Det kommer bli roligt att åka ut och föra en diskussion, fortsätter han. Och det är alltid intressant att möta publiken, i varje fråga man tar upp finns en tvesyn, och detta är viktigt att tala om.

Myrdals tankar kring sitt långa och mångsidiga yrkesliv och hur det är att åldras inom yrket idag är ett bärande tema i diskussionen med Honkonen. Med sig har de också Jans senaste skriftställningsvolym På tvärs, och frågan hur det egentligen är att läsa med tvesyn kommer alltså att tas upp.

Foto: Eva Wernlid

Sara debuterade 2012 med den hyllade och uppmärksammade romanen Jag ska egentligen inte jobba här.Även om boken är fiktiv utgår den från Beischers egna erfarenheter som vikarie i äldreomsorgen. Idag arbetar Sara, som är utbildad gymnasielärare i svenska och religion, som författare, föreläsare och krönikör.

Det finns råttor överallt utom på Antarktis är en berättelse om att inte passa in, om den svenska skolans misslyckande, om att lämna sin klass, om två människors vitt skilda livsvägar och om att plötsligt inse att de man älskade allra mest har blivit till främlingar.

Det vitryska språket har i Belarus blivit ett språk för motståndet mot den auktoritära regimen i landet. I tretton år har den veckolånga så kallade Litteraturresan Belarus/Vitryssland ägt rum. Under alla år har bussen med svenska och vitryska författare rullat på den vitryska landsbygden, för det fria ordet. Men ifjol var läget ett annat. Sedan relationerna mellan det officiella Vitryssland och Sverige försämrades sommaren 2012 har den svenska ambassadens verksamhet i landet gått på sparlåga. Det drabbade bland annat Litteraturresan/Belarus, som under förra sommaren istället valde att styra kosan norrut under namnet Arctic Literary Journey. Dessutom förlades många aktiviteter till Polen, men även till Ukraina, där situationen dock allvarligt har försämrats under senaste tiden.

Augustprisnominerade författaren Cilla Naumann har under många år engagerat sig i diskussionerna om litteraturens roll i Belarus, och i frågan om under vilka förutsättningar författarna i landet lever och verkar i det som ibland kallas ”Europas sista diktatur”. Under Bokmässan kommer Cilla och Arne Johnsson att hålla ett seminarium där de diskuterar ett kulturutbyte mellan Sverige och Belarus.

Vidare kommer historikern Uladzimir Arlou att föreläsa kring sin nya illustrerade bok This country called Belarus. Dessutom hoppas både vi och Litteraturresan/Belarus att den ukrainska författaren och poeten Oksana Zabuzhko ska ha möjlighet att gästa Bokmässan, men mot bakgrund av den försämrade situationen i landet är det fortfarande osäkert om Oksana verkligen kan komma till Örebro.

Foto: Torkel Edenborg